att han står kvar. Att han finns där. Att han inte försvinner. Att det är bättre att prata med honom, än att sticka huvudet i sanden. Att jag kan säga precis vad jag tycker och tänker utan att han går sin väg.
tisdag 2 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar