Värk i hjärtat

Det som kändes så rätt i måndags känns så fel idag. Jag måste ta mig ur den här situationen, om jag så ska behöva slåss med näbbar och klor! Det här gör alldeles för ont! Försöker fokusera på att andas. Att acceptera. Att fortsätta gå rakt fram.

Söker

efter något att fylla tomheten i min själ med. Men hittar ingenting.

Sjukling

Yngsta dottern är hemma från skolan, med en ordentlig hosta och feber. Själv har jag lite ont i halsen. Jag hoppas dottern blir frisk till helgen, för då ska hon och sonen vara hos sin kontaktfamilj för första gången. Det ser dom fram emot. Och säkert äldsta dottern också, eftersom hon kommer få vara ensam med mig och få lite "mamma-tid"

Hur kan man

reagera så otroligt starkt på en människa man känt i flera år?! Vi känner varandra så väl nu, har så lätt att prata med varandra, så mycket att säga att vi ofta pratar i munnen på varandra och tycker ofta lika. Men ändå, om han dyker upp oförberett ger han mig hjärtklappning, ben som känns som gelé, och andnöd. Hur är det öht. möjligt efter så lång tid?!

Oron och ångesten

kryper i kroppen på mig. Vill inte mer, vill bara gråta.

På med masken, låtsas inför alla som att allt är bra!

Skulle önska att jag slapp bära den där masken jämt och ständigt. Alltid låtsas vara stark. Alltid klara av allt. Aldrig vackla, aldrig gråta, aldrig tvivla eller visa mig svag!

Hur ska man kunna

öppna sitt hjärta för andra, när hela hjärtat redan är uppfyllt av honom?!

Klagovisa

Inga pengar
Ingen mat i frysen
Värk i armen
Stökigt hemma
Massor av disk och tvätt
Barn som inte lyssnar
En krånglande dator
Besviken på mig själv
Flera olika saker som ska klaras av
Och jag är bara så trött