Ny adress

Kommer i fortsättningen att finnas på http://chaosborderline.wordpress.com/ för er som känner för att följa med. :o) Vissa inlägg kommer vara lösenordsskyddade och man kan alltid skicka ett mail till chaosborderline@hotmail.se och be om lösenordet. Men då vill jag helst veta lite om vem du är, en länk till din blogg kanske... :o)




chaos

Hatar

Jag hatar det här åkandet upp och ned i den där berg-o-dalbanan som är mitt liv!

I förmiddags var jag full av energi och livslust, nu är allt bara nattsvart och jag ser ingen ljusning alls! :o( Jag hatar klumpen i halsen som blir till tårar, jag hatar ångesten som hela tiden jagar mig, jag hatar tankarna som far runt och frågorna som aldrig får något svar. Men framförallt hatar jag borderline som får mig att må så här dåligt!


chaos

Flytta?

Jag funderar på art flytta bloggen till något ställe där man kan lösenordsskydda vissa inlägg, för det kan man inte här vad jag vet. Det finns så mycket jag vill kunna skriva om och jag vill inte att han eller för den delen hon hittar hit och förstår att det är honom det handlar om...

Funderar vidare samtidigt som jag röjer här hemma. Tänkte försöka få lite ordning en gång för alla(?)


chaos

Tänker du på mig?

Funderar på om han över huvud taget tänker på mig när vi är ifrån varandra, just nu känns det inte så...


chaos

Alla de där åren...

Helt plötsligt dök minnet upp av hur det kändes alla de där åren då vi först bara var bekanta. Hur jag längtade efter de där gångerna när vi råkade springa på varandra och hur jag ibland såg till att vi "råkade" mötas. Mitt hjärta slog alltid volter och fjärilsfladdret var vilt och otämjt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag stod där darrande av längtan, av nervositet och jag ville inget hellre än att röra honom, stryka över hans kind... Jag var nästan övertygad om att han inte var intresserad, men bara nästan, för ibland kom någon lite dubbeltydig kommentar från honom.

När jag gått där och trånat i ett år ungefär så avslöjade jag mina känslor för honom. Han blev nog inte särskilt förvånad för mina blickar hade säkert redan avslöjat det mesta! Han nobbade mig och förklarade varför han ansåg att det aldrig skulle fungera mellan oss. En kniv genom hjärtat hade inte gjort ondare! Och sedan gick jag hem och grät, förtvivlat liggandes på golvet...

Vi blev vänner sedan och han nobbade mig ett par gånger till med samma förklaringar som tidigare.

Det skulle dröja flera år innan jag förstod att han faktiskt var intresserad och så tillslut kom den där första riktiga kramen, jag var äntligen äntligen i hans famn! Jag fick känna honom tätt intill, känna hans doft. Jag fick äntligen smeka hans kind, hans nacke och jag fick äntligen känna hans armar omkring mig! Efter den kramen svävade jag på små ulliga rosa moln, trots att han talat om att han inte var beredd att offra sitt förhållande...

Och just nu längtar jag efter att vara där igen, där jag hunnit vara så många gånger sedan den där första kramen. Så nära, tätt intill med hans tunga i min mun och min hand om hans nacke... Längtar...


chaos

Monstret

Svartsjukemonstret som snart tuggat i sig hela mitt hjärta har växt sig så stort att det snart inte ryms i mitt bröst.

Jag brukar nästan aldrig avslöja för MrL hur svartsjuk jag blir ibland. Oftast trycker jag undan känslan någonstans så långt inom mig att jag inte ens själv märker att den finns där. Men idag sliter och river den och gör ont. Och jag undrar om jag egentligen är riktigt klok som utsätter mig för det här! :o(


chaos

Ångest

Det kryper i hela kroppen av ångest och obehag! Vill bara smita ifrån alltihop! Varför ska jag stanna och är det verkligen värt det är frågor som snurrar i mitt huvud just nu. Det lilla svartsjukemonstret har tagit sig in i mitt bröst och sitter där och gnager på mitt hjärta.

Varför får inte jag när hon får?! Vara nära... Saknar, längtar och förbannar den där jävla karln som så totalt har mig i sitt grepp. Orkar och kan inte göra slut, men om jag långsamt backar undan så kanske han fattar vinken och slutar höra av sig... kanske...

Men vad ska jag då göra utan honom...?


chaos

Tvivlet

Så kommer tvivlet igen... Han har gjort som han gör ibland, handlat utan att tänka på konsekvenserna. Jag tror jag förstår varför han gjorde som han gjorde, (om det nu inte bara var minnet som svek) men det får mig ändå att tvivla, en vuxen människa borde kunna tänka på hur hans handlande kan påverka händelseförloppet och andra människor!

Backar lite, men tänker ta upp det med honom vid tillfälle, fast jag vet ungefär vad svaret kommer bli... Antingen glömde han helt enkelt bort vad han sagt och lovat eller så kommer han hävda att han gjorde det av välvilja, vilket mycket väl kan stämma, han vill väl, men ibland blir det väldigt fel ändå, och jag har inte lust att "lära" en vuxen karl orsak och verkan.


chaos

Stackars karl!

Han har fått utstå så mycket från mig! Eftersom jag har noll impulskontroll och ett humör som åker berg-o-dalbana så har han fått ta emot en hel del Men han har visat att han klarar det, att han står kvar lugn och trygg även när det blåser full storm! Jag har gråtit, jag har skrikit och gapat och sagt att jag aldrig vill se honom mer... En enda gång har han höjt rösten, en enda gång! Kanske borde det säga mig något, som att han faktiskt inte försvinner iväg för minsta lilla. Ändå är det det jag är mest rädd för, att han inte ska vilja vara kvar...

Dagen igår

En erfarenhet rikare konstaterade jag besviket hur mycket en röst kan förstöra intrycket av en man. Och hur avtändande det kan vara att inte ha något att säga varandra. Resten av dagen blev till tårar och längtan efter honom, han som har den allra vackraste rösten av alla och där samtalsämnena aldrig tar slut.

Sent på kvällen ringde han och pratade sönder min hjärna, så där som han alltid gör. Så många ord, så mycket att berätta och jag skrattade, flikade in ett ord eller två emellan hans. Jag njöt av hans röst och av flödet av ord som aldrig verkar sina, tårarna torkade och längtan och saknaden blev lite lättare att bära.

Plötsligt...

händer det spännande saker! Ett mail med innehåll jag inte trodde jag skulle få... Men nu ligger det där i min inbox och ger mig fjärilar i magen...

Funderar

Nu ska jag resa mig upp och göra något bra av den här dagen! Varför ska jag ligga här och må dåligt över en man som jag faktiskt inte vet särskilt mycket om och en man som jag vet det mesta om och som jag vet finns kvar i mitt liv, även om han just nu känns väldigt långt borta!

Nu gör jag något bra av min dag!

Jag ger upp!

Orkar inte med ovisshet och osäkerhet. Nu slutar jag att höra av mig! Jag var väl helt enkelt inte tillräckligt intressant.

Spelet

Jag hatar det, det där jävla spelet som säger att man inte får vara för på, inte får visa sig för intresserad... Sval och lite lagom ointresserad ska man vara om man ska ha en chans! Så jag spelar med för jag tror att det kan vara värt det.

På väg ned

Så är jag på väg ned igen. Inget särskilt har egentligen hänt, kanske är det det som är felet. Men jag kan välja hur jag ska hantera det, krypa ner under täcket, gråta och tycka synd om mig själv eller resa mig upp och göra något bra av den här dagen....

Dejta

Har hittat någon som gjort mig nyfiken, intresserad och väldigt sugen på att träffas. Han är, förstås, många många år äldre än jag och otroligt snygg! Säkert hänger kvinnorna i klasar kring honom, så varför skulle han välja mig...
Men nyfiken är jag...

Vill inte!

Jag vill verkligen inte mer nu! Jag orkar inte ha ångest hela tiden, orkar inte känna den här grå hopplösheten och vill inte gråta mer! Är det så här livet ska vara?!

Ovänner

Så är de osams igen då, hjärnan och hjärtat. Hjärnan säger: Fattar du inte att det är dags att ge upp nu! Det kommer aldrig att bli han och hon! Och hjärtat som blöder lite grand svarar: Du ser inte det jag ser! Och du känner inte vad jag känner. Hans arm om hennes axlar, hans hand som stryker hennes och alla de där sakerna han säger för att hålla henne kvar.

Själv står jag utanför ömsom med hoppet levande, fladdrande i bröstet, ömsom med den iskalla verklighetens vind vinande genom hålet i hjärtat.

Självbevarelsedriften ropar, skriker i panik: Vänd ryggen åt honom och spring så fort och långt du kan!
Hjärtat viskar: Stanna... hur ska han annars förstå att det är honom du älskar...

F R U S T R A T I O N

Längtan och tankar som far runt. Borde gå nu! Men hur gör man det?! Hur lämnar man den man älskar och åtrår?

Längtar

Längtar, längtar, längtar och längtar lite till! Vill vara i hans famn NU!