Stackars karl!

Han har fått utstå så mycket från mig! Eftersom jag har noll impulskontroll och ett humör som åker berg-o-dalbana så har han fått ta emot en hel del Men han har visat att han klarar det, att han står kvar lugn och trygg även när det blåser full storm! Jag har gråtit, jag har skrikit och gapat och sagt att jag aldrig vill se honom mer... En enda gång har han höjt rösten, en enda gång! Kanske borde det säga mig något, som att han faktiskt inte försvinner iväg för minsta lilla. Ändå är det det jag är mest rädd för, att han inte ska vilja vara kvar...