har jag inget som helst behov av kontakten med andra människor. Oftast inte, skulle jag nog säga om jag rannsakar mig själv. Men så ibland, möter jag människor som berör mig. Igår mötte jag en sådan människa. Ett varmt leende i samförstånd och i glädjen att träffas. Och idag, trots att jag kände mig ful och värdelös fick en annan människa mig att le, ja nästan skratta, bara av att se på mig, bara av att finnas där. Värmande som solstrålar är sådana ögonblick. Så få, men så värdefulla!
Det var då fan vad januari är en lång månad
3 månader sedan
3 kommentarer:
Jo, jag håller med, vist är dom värdefulla dom små korta mötena med okända människor, i bland är det människor som man aldrig mer kommer träffa.
Jag bara kollar runt lite bland andra bloggar, hamnade här. måste ge lite beröm för sin layout, jag använder den samma. =O)
kram
MissMF
Hej,
Jag sitter i redaktionen för Utbildningsradions TV-satsning kring psykisk ohälsa, som ska spelas in nu i vår. Programmet ska genom de medverkandes berättelser verka som stöd för andra drabbade och deras anhöriga och även lyfta frågan om hur samhället och allmänheten ser på psykisk ohälsa.
Vad får du för idéer kring vad våra program skulle kunna innehålla? Det skulle betyda mycket för oss om du vill kolla in vår blogg och dela med dig av dina tankar!
Klicka in på…
http://psyktv.wordpress.com/
…eller skriv till oss.
psykiskohalsa@ur.se
Vänliga hälsningar
/Eric
Tänk vad ofta det är det där lilla som verkligen betyder något och hur ofta vi glömmer bort att uppskatta dem.
Härligt att det går att kommentera igen :-)
Kram på dig.
Skicka en kommentar