var jag nära nära nära och idag sitter hans doft kvar i mina näsborrar! Underbart! :o)
I övrigt flyter väl livet på som det brukar. Ångesten dyker upp emellanåt, depressionerna likaså. Men allt är så mycket lättare att uthärda när jag vet att han tänker på mig, att vi träffas snart igen.
Det var då fan vad januari är en lång månad
3 månader sedan
4 kommentarer:
Tänk vad vetskapen av att just denna någon tänker på en, kan göra gott =)
Jag förstår precis hur du känner. För drygt två veckor sen var E här och dagen efter gjorde saknaden fysiskt ont i mig. Det är helt sanslöst hur det kan bli!
Kram
Hej!
Följ gärna min blogg som handlar om en kamp att orka överleva med en psyisk sjukdom (borderline) och alla fördommar...Kram Erica-Natalie...
Oskrivna blad: Visst är det härligt! :o)
Andromeda: Saknaden kan vara fruktansvärt jobbig! Men du har det nog värre i det fallet än vad jag har, eftersom jag har min kärlek på närmare håll, rent geografiskt, än vad du har. Tänker på dig och hoppas det blir som du vill! Kram!
Erica-Natalie: Tack, det ska jag gärna göra! Kram!
Skicka en kommentar