Igår

var jag nära nära nära och idag sitter hans doft kvar i mina näsborrar! Underbart! :o)

I övrigt flyter väl livet på som det brukar. Ångesten dyker upp emellanåt, depressionerna likaså. Men allt är så mycket lättare att uthärda när jag vet att han tänker på mig, att vi träffas snart igen.