Springa

Önskar att jag kunde springa ifrån mig själv, springa ifrån livet. Springa ifrån mina känslor och mina rädslor. Men eftersom inte det går så måste jag stå ut ett litet tag till, sen försvinner han ut ur mitt liv. Men förmodligen inte ur mitt medvetande.

Varför måste alltid känslor vara så jobbiga, så fel och så skrämmande?! Jag vill inte gå igenom det här igen! Har varit där så många gånger förr! Varför måste jag alltid falla för "fel" killar?!

Livet i övrigt är inte helt okomplicerat heller, vilket ju inte gör det hela bättre.

Paus

Eftersom mitt intresse för att skriva i bloggen svalnat avsevärt (igen, måste jag väl också säga, för det har ju hänt förut) så tar jag nu en paus. Hur lång pausen blir har jag ingen aning om, det återstår att se...

Ha det bra alla!
Kram!